Tyskland = Rammstein och nazister
Igår tittade jag på ungefär 8 avsnitt av Arlanda på tv3 play (svensk tv, ja tack!). Två av de absolut korkaste, ignorantaste, självupptagna tyskar jag någonsin sett var ju såklart intervjuade. Det är så synd att denna negativa bild av tyskarna spös på! Därför ville jag skriva detta inlägg.
Innan jag träffat en tvättäkta tysk för första gången så visste jag inte så mycket om dom. Mina omedvetna associationer till landet var: öl, Blümchen (återigen från allas vår älskade Voxpop), andra världskriget, Hitler, Rammstein, Scooters sämsta musik (slutsats: mycket dålig musik), hårt språk - ja, bara språket om något brukade i alla fall ge mig naziassociationer och tankarna for till ett sånt där gammalt klipp av något tal hållt av Hitler där han skrek som en tok på ett språk som lät väldigt... nazi.
Tyska var ett osexigt språk.
Eftersom vi är uppväxta i skolan med att nämna Tyskland i samma mening som krig eller nazism så är det kanske förståeligt att det finns en sådan negativ bild av detta land. Jag är så glad att jag fick tillfället att lära känna en massa tyskar, som kulturellt är mycket lika oss. De flesta tyskar idag, levde inte ens under nazisternas styre. Och om något land gjort upp med sitt föflutna så är det väl Tyskland: koncentrationsläger visas upp i form av muséer över hela landet, alla skolbarn får en mycket gedigen utbildning på temat andra världskriget, det finns minnesplatser över hela landet, bl. a. en 19 000 kvm stor plats i centrala Berlin - "Denkmal für die ermordeten Juden Europas", alla erkänner det som hänt officiellt, det talas ofta om i media, de har under drygt ett halvt sekel lyckats komma från ett land i ruiner och förödelse till vad som idag är en ekonomisk jätte och stormakt.
Japans militär, i jämförelse, mördade 3 och 10 miljoner asiater under 1930 och 1940-talet, en kollosal mängd människor. Bara Sovjet hade fler förluster. Japan hade en polisorganisation som behandlade människor likt Gestapo som kallades Kempeitai. För att nämna några pågick systematiska massvåldtäkter, tvångsarbete, kannibalism, användande av kemiska vapen, ovärdig behandling av POWs, etc. Men hur ofta har du hört talas om att Japan erkänner detta? Eller att de har minnesplatser över de dödade. Det finns och har funnits mycket negativ kritik gentemot Japans avsaknad av kompensation och äkta ursäkter till de drabbade.
Summan av kardemumman är att Tyskland har gjort upp med sitt förflutna.
Tyskland är ett land med massor av intressanta människor, vackra landskap, fin musik (!), bra shopping, billiga restaurangbesök, längre somrar, öppen kultur, ett stort utbud av festivaler och muséer, och har ett språk som i rätt situation faktiskt kann vara sexigt...
Avslutande vill jag berätta om en fotbollsmatch i all vänskap för ungefär 7 år sedan i USA. Kyle, en amerikan i det ena laget retade Philip, en tysk utbytesstudent, för att hans lag förlorade. Han fick svar på tal:
"We lost TWO world wars. Do you think I give a damn about at stupid soccer game??!!"
Innan jag träffat en tvättäkta tysk för första gången så visste jag inte så mycket om dom. Mina omedvetna associationer till landet var: öl, Blümchen (återigen från allas vår älskade Voxpop), andra världskriget, Hitler, Rammstein, Scooters sämsta musik (slutsats: mycket dålig musik), hårt språk - ja, bara språket om något brukade i alla fall ge mig naziassociationer och tankarna for till ett sånt där gammalt klipp av något tal hållt av Hitler där han skrek som en tok på ett språk som lät väldigt... nazi.
Tyska var ett osexigt språk.
Eftersom vi är uppväxta i skolan med att nämna Tyskland i samma mening som krig eller nazism så är det kanske förståeligt att det finns en sådan negativ bild av detta land. Jag är så glad att jag fick tillfället att lära känna en massa tyskar, som kulturellt är mycket lika oss. De flesta tyskar idag, levde inte ens under nazisternas styre. Och om något land gjort upp med sitt föflutna så är det väl Tyskland: koncentrationsläger visas upp i form av muséer över hela landet, alla skolbarn får en mycket gedigen utbildning på temat andra världskriget, det finns minnesplatser över hela landet, bl. a. en 19 000 kvm stor plats i centrala Berlin - "Denkmal für die ermordeten Juden Europas", alla erkänner det som hänt officiellt, det talas ofta om i media, de har under drygt ett halvt sekel lyckats komma från ett land i ruiner och förödelse till vad som idag är en ekonomisk jätte och stormakt.
Japans militär, i jämförelse, mördade 3 och 10 miljoner asiater under 1930 och 1940-talet, en kollosal mängd människor. Bara Sovjet hade fler förluster. Japan hade en polisorganisation som behandlade människor likt Gestapo som kallades Kempeitai. För att nämna några pågick systematiska massvåldtäkter, tvångsarbete, kannibalism, användande av kemiska vapen, ovärdig behandling av POWs, etc. Men hur ofta har du hört talas om att Japan erkänner detta? Eller att de har minnesplatser över de dödade. Det finns och har funnits mycket negativ kritik gentemot Japans avsaknad av kompensation och äkta ursäkter till de drabbade.
Summan av kardemumman är att Tyskland har gjort upp med sitt förflutna.
Tyskland är ett land med massor av intressanta människor, vackra landskap, fin musik (!), bra shopping, billiga restaurangbesök, längre somrar, öppen kultur, ett stort utbud av festivaler och muséer, och har ett språk som i rätt situation faktiskt kann vara sexigt...
Avslutande vill jag berätta om en fotbollsmatch i all vänskap för ungefär 7 år sedan i USA. Kyle, en amerikan i det ena laget retade Philip, en tysk utbytesstudent, för att hans lag förlorade. Han fick svar på tal:
"We lost TWO world wars. Do you think I give a damn about at stupid soccer game??!!"
Kommentarer
Trackback
